Arcade Fire - Live på Cirkus 2007-03-23
De har sedan i början av 2005 varit ett av mina absoluta favoritband och med nya plattan Neon Bible, som ni för övrigt bara måste köpa om ni inte redan har gjort det, så visar de att den makalöst bra debutplattan Funeral långt ifrån var någon tillfällighet. Neon Bible är en mycket mörkare och politiskt kritisk platta och det sätter sin prägel på inledningen av konserten. När man kommer in möts man av en scen som badar i blodsrött från den stora duken bakom scenen. När de sista små lamporna släcks och ett öronbedövande och förväntansfullt jubel fyller upp hela Cirkus så väljer Arcade Fire att sätta stämningen direkt genom att på ett par små skärmar visa en frikyrkopastor från de södra delarna av USA som går helt upp i sig själv och sprider en nästan lite otäck känsla när hon skriker ut sitt hjärtas mening. Man får direkt en känsla av att nu är det allvar och varenda ord är livsviktigt.
På många spelningar finns det partier som man kan vara utan eller som är ganska sega för att sen trappas upp. Det existerar inte på en spelning med Arcade Fire. När de första gastkramande låtarna spelats så går konserten ner i tempo men det är nästan här som de visar sin absoluta storhet. Vartenda ord sjungs med en sådan kraft att man inte kan slita blicken eller slappna av och varenda ton spelas med en sådan intensitet att det känns som om det är livsviktigt. Det riktigt brinner i ögonen på allihop när de spelar, det är inte en dag på jobbet. De är här just nu och spelar just för dig. Så känns det och det är den mest fantastiska konsertkänsla jag någonsin haft.
När konserten närmar sig sin avslutande tredjedel bränner de av sina riktiga allsångslåtar och jag är rädd att jag inte kan ge så mycket detaljer alls från denna del då jag befann mig i fullständig eufori. Det jag kan berätta är att under Wake Up vred jag ordentligt på huvudet och tittade omkring mig på läktarna. Den synen av människor i alla möjliga åldrar som bara står upp eller dansar med händerna upp mot taket och bara sjunger från hjärtat är något som jag kommer minnas hela livet. Det är utan tvivel den största konsertupplevelsen i mitt liv. Att jämföra denna konsert med andra känns faktiskt som en förolämpning mot denna. Hade bara Win inte haft problem med sina bihålor kändes det som att de kunnat fortsätta tills vem vet hur länge!
Bästa personliga minne från konserten: Måste vara när Régine bara vänder sig om och tittar på Richard. Hon bara skrattade och skakade på huvudet åt publikens allsång. Varpå Richard bara spricker upp i ett stort stort leende och bara skakar på huvudet tillbaka. Underbart!
Betyg: Överlägset den bästa konsert jag upplevt! Kom tillbaka snart!!
ja, usch, jag ryser bara jag tänker på den konserten! det närmaste en religös upplevelse jag någonsin kommit, tror jag! :)
signe// Ja, det var nog en av de mest träffande liknelserna jag hört. En religös upplevelse var det utan tvekan! Skulle betala fruktansvärt mycket för att få uppleva det igen. Hoppas du kommer titta förbi här då och då.
Tack för kommentar i min blogg. Håller naturligtvis med att det var bra på Cirkus. Men inte riktigt så bra som det skulle kunna ha varit om de spelat typ 3-4 låtar till.
Det här är så bra det kan vara däremot:
http://www.youtube.com/watch?v=JMPxTwiIoD4&mode=related&search=
Jag kommer f.ö. se Arcade Fire en gång till i vår - på Coachellafestivalen i Kalifornien i slutet av april.:-)
Hilsen, Ola
Oh! Älskar In The Backseat!
Håller med om att om det var någonting som kunde varit bättre på konserten så var det att det kunde varit något längre men det fick ju sin förklaring dagen efter varför då Wins röst helt enkelt inte höll för mer.
Coachella! Nu är jag ruggigt avundsjuk! Du får lova att rapportera när du kommer hem igen.
Jo, det stämmer med religiös upplevelse. Finns bara en annan artist jag sett i mitt långa liv som skapar den här känslan att man är mitt i en slags gudstjänst och det är Bruce Springsteen som bygger upp sin alldeles egen dramaturgi. Arcade Fire är stort och de blir nog ändå större och vi som var med kommer alltid minnas den kvällen på Circus precis som de gamla Springsteen-fansen som var med (inte jag då, så gammal är jag dock inte) när han spelade på Konserthuset 1975. Nästa gång kommer Arcade Fire i Sverige troligen vara på en fullsatt Globen.
Förmodligen den bästa konserten jag har varit på, underbart. Synd bara att Win var sjuk för det hade ju inte varit helt fel med några fler extranummer som t ex Intervention.
Självklart kan jag återkomma med en liten rapport och förhoppningsvis några foton från Coachella.
Härligt Ola! Det ser jag fram emot! :)
Det absolut vackraste och mest storslagna jag varit med om. I början var jag lite orolig över hur det skulle bli eftersom jag var tvungen att gå själv.
Och där stod jag, och kände den största samhörigheten i hela mitt liv.
Underbart att höra, Felicia! Förstår verkligen vad du menar.
