Arcade Fire minus 11 dagar

Älskar den här bilden från i våras. Täcker turligt nog för mitt ansikte med armen!
Vem det är som kommer in först på scenen har jag inte en aning om såhär efteråt. För allt bara exploderade både inombords och runt omkring på Cirkus läktare och golv. Jag kan inte sätta ord på den känslan jag kände just då. Två års jobbig och ibland frustrerande väntan var över och nu äntligen var det Let's go-time! Det jag kommer ihåg är att hela den irländska sektionen fick fnatt och att Régine och Win ställde sig precis där framme vid mig och när Win tar de första ackorden på sin mandolin till Keep The Car Running så är jag direkt i himlen. Sådant fruktansvärt drag och jag klarar inte ens att stå rakt upp under långa delar för bakom mig är det fullkomligt galet. Och trots diverse smällar i ryggen där så bekommer det mig inte det minsta för jag har på ca 30 sekunder redan blivit fullkomligt förälskad i Régine Chassagne. Från att ha sett chockad ut av mottagandet slår det nu baske mig gnistor ur hennes ögon och hennes leende är helt magiskt smittsamt. Hon ser bara så fruktansvärt lycklig ut när hon blickar ut över oss allihopa där samtidigt som hon vevar på sin vevlira och tar i när hon sjunger ut så man nästan är orolig att hon ska falla över scenkanten.
Men nu är jag som sagt i himlen och jag är rädd att från mitten av Keep The Car Running och framåt är jag i en sådan eufori att jag bara kommer ihåg fragment av vad som händer då och då. Några höjdpunkter är dock när Régine och jag håller ögonkontakt flera sekunder under Haiti. Mitt livs bästa sekunder under en konsert någonsin för övrigt. Kan inte säga något annat, för det är det verkligen. Aaah, minnesbilder flashar framför ögonen just nu! Bäst att lämna det snabbt och gå vidare till en annan höjdpunkt som egentligen är ett enda långt parti och det är avslutningen innan extranumret med många av deras mest populära låtar från Funeral som t.ex. Tunnels och Rebellion (Lies). Helt sinnesbefriat bra med en publik som stöttar Wins allt mer krassliga röst, han har all min respekt redan innan detta men efter detta är det inget annat är ren hjältestatus på honom att han faktiskt gör den här spelningen och inte ställer in den som han f.ö. var tvungen att göra dagen efter och lägga sig på operationsbordet för att få ordning på hans hals.
Extranumret för kvällen är givetvis Wake Up. Suttit här nu ett tag och funderat på vad jag ska säga om denna avslutning egentligen men jag hittar ingen bra beskrivning utan får sno en beskrivning istället. En mamma kom in på Cirkus precis när Wake Up drog igång och berättade efteråt att det var som att komma in i en bubbla av ren energi. Det såg ut som alla där inne hade en sådan enorm aura som bara alstrade ut positiv energi. Underbar beskrivning tycker jag. En personlig reflektion är att jag vände på huvet mot ena halvan av sittplatserna och där var det då sannerligen inte en kotte som satt ner. Ung som gammal dansade, hoppade och sjöng/skrek med händerna riktade mot Cirkus tak. En syn som jag verkligen önskar jag hade ett kort på!
När Régine sprungit fram till micken för att tacka och Richard lika så dansade hon ut från scenen och jag bara stod där helt färdig och mörbultad. En roadie slängde ut en setlist som det blev lite kamp om som ni kan se nedan men det fanns inte en möjlighet att jag inte skulle ta den!
Väl ute i det fria igen efter att ha köpt mig en t-shirt och pins började jag återfå någon form av klart tänkande igen och då började genast tankarna på vad det var som man varit med om egentligen.
En spelning som blev på tok för kort (ca 60 min) pga Wins sjukdom.
En spelning som förändrat totalt på hur jag ser på liveframträdanden.
En spelning som överskuggar alla andra spelningar jag varit på i mitt liv.
En spelning som gjort att jag vill se dem igen och igen och igen och igen.....
Och om 10 dagar är det äntligen dags! Äntligen! 10 säger du, ja tio. Ska på spelningen i Oslo dagen innan de kommer hit nämligen. Gleder meg sinnsykt!
Imorrn fortsätter vi.
Jag syns desto bättre. :P
Fantastisk spelning var det, men personligen håller jag min AF-debut i Amsterdam högre. Jag var mållös efteråt. Kunde knappt få i mig en öl, och det hör inte till vanligheterna. :)
Tyvärr går det inte att glömma att spelningen blev så kort och att stämningen i Oslo dagen efter inte var den bästa... men men. Nu är det dags igen!
Ja, det förstår jag att du gör. Det skulle jag också gjort. De där spelningarna 2005 är ju klassiska nästan hela bunten.
Ja, nu är jag så sjukt laddad!! Bring it on!
Nån som vet vad det var för setlist i Dublin? Har letat men inte hitt nån.
Första kvällen, 23/10:
Black Mirror
Keep The Car Running
Laika
No Cars Go
Haiti
Black Wave / Bad Vibrations
My Body Is A Cage
Ocean Of Noise
Tunnels
The Well & The Lighthouse
(Antichrist Television Blues)
Power Out
Rebellion (Lies)
-----------------------------
Intervention
Wake Up
Andra kvällen 24/10:
Black Mirror
Keep The Car Running
Laika
No Cars Go
Haiti
My body Is A Cage
Windowsill > Money Changes Everything
Ocean Of Noise
Tunnels
The Well & The Lighthouse
Headlights Look Like Diamonds
(Antichrist Television Blues)
Power Out
Rebellion (Lies)
-----------------------------
Intervention
Wake Up
Tack! Det verkar bli oerhört bra detta!