Igår kväll gjorde Arcade Fire sin största inomhusspelning någonsin som huvudakt i Manchester. MEN Arena tar 14000 åskådare och de som var på plats igår verkar vara ense om några saker som t.ex. att det blir en helt annan typ av spelning då många åskådare är just åskådare och inte sjunger och lever sig med i showen. Tråkigt. Men en riktig höjdare var Wake Up som blev om möjligt än mäktigare med en sådan enorm skara - 28000 armar i vädret!

En sak är lika självklar som vanligt - bandets insats var det inget att klaga på. Bara en sådan sak som att de framförde en helt nya cover! De körde Still Ill som The Smiths såklart gjort. Riktigt bra även om jag kanske inte gillar den lika mycket som deras Kiss Off-cover. En grymt bra setlist igår för övrigt:

---

Hoppas ni haft en bra vecka i skolan, på jobbet eller vad ni nu har pysslat med. Min vecka har varit väldigt konstig på många sätt men det är en annan historia. Bandet hade till gårdagen förflyttat sig från Dublin till Glasgow i Skottland. Skottarna vet hur man roar sig men de vet också hur man missköter sig tyvärr. Rapporterna talar om att förbandet Clinic fick mycket skit ropat efter sig både under sin spelning och när de lämnade. Dessutom om hur tomma ölmuggar kastats på scenen även under Arcade Fires spelning. Att de slängde ölmuggar under Arcade Fires spelning var dock ingen missnöjeshandling utan bara rent ohyfs. Tänk bara t.ex. om det spillts ut öl på någon pedal eller något annat elektiskt. Riktigt idiotiskt! Jag har sagt det förr och säger det igen; det finns ingen anledning att bua eller på något annat sätt klanka ner på ett band/förband medan de spelar. Om man inte gillar vad man ser och hör så håll tyst bara då. De gör sitt bästa på sin grej. Lite allmänt hyfs räcker långt.

Nåja, för att gå vidare så var ljudet igår tyvärr bedrövligt om man inte stod långt fram. Många skottar hade långt innan befarat detta och farhågorna visade sig vara befogade. Tråkigt att de inte kan tillhandahålla en bättre lokal än SECC som den heter åt detta briljanta band. Många har mailat och frågat om jag inte kan berätta vad de spelar på varje spelning här framöver så det ska jag försöka med från och med nu. Gårdagens setlist:

---

---

Några saker jag har noterat nu från de tre spelningar på Europaturnén de hittills gjort är att de öppnat varje gång med Black Mirror istället för som så ofta förut Keep The Car Running. Intervention och Wake Up har varit konstanta extranummer hittills också. Sen har de också lagt till ett nytt element/arrangemang i showen som jag tycker såg skitgrymt ut, men det kommer jag inte berätta vad det är för då kommer det förstöra lite av överraskningsfaktorn som är en väsentlig del av detta nya inslag. Om ni absolut vill få reda på det så får ni googla upp det eller nåt. Rekommenderar dock starkt att inte göra det.

Dåligt med bildmaterial än så länge från gårdagens spelning så jag fortsätter att samla godbitar från Dublin-spelningarna. Osannolikt bra! Förstår att det är deras favoritställe på jorden att spela som de åter och åter igen upprepar.

Jag tänkte skriva ett inlägg idag om en sak angående Arcade Fire jag tänkt på som en del i min följetong här, men så såg jag en video som sammanfattar allt. Videon är från Dublin i förrgår. Stor varning för ståpäls!


Plus en personlig favorit i repris:

Bandet har just klarat av sina två första spelningar på Europa-turnén på Irland och det börjar kännas riktigt nära nu! Sent om sider kommer här fortsättningen från gårdagen.


Älskar den här bilden från i våras. Täcker turligt nog för mitt ansikte med armen!

Vem det är som kommer in först på scenen har jag inte en aning om såhär efteråt. För allt bara exploderade både inombords och runt omkring på Cirkus läktare och golv. Jag kan inte sätta ord på den känslan jag kände just då. Två års jobbig och ibland frustrerande väntan var över och nu äntligen var det Let's go-time! Det jag kommer ihåg är att hela den irländska sektionen fick fnatt och att Régine och Win ställde sig precis där framme vid mig och när Win tar de första ackorden på sin mandolin till Keep The Car Running så är jag direkt i himlen. Sådant fruktansvärt drag och jag klarar inte ens att stå rakt upp under långa delar för bakom mig är det fullkomligt galet. Och trots diverse smällar i ryggen där så bekommer det mig inte det minsta för jag har på ca 30 sekunder redan blivit fullkomligt förälskad i Régine Chassagne. Från att ha sett chockad ut av mottagandet slår det nu baske mig gnistor ur hennes ögon och hennes leende är helt magiskt smittsamt. Hon ser bara så fruktansvärt lycklig ut när hon blickar ut över oss allihopa där samtidigt som hon vevar på sin vevlira och tar i när hon sjunger ut så man nästan är orolig att hon ska falla över scenkanten.

Men nu är jag som sagt i himlen och jag är rädd att från mitten av Keep The Car Running och framåt är jag i en sådan eufori att jag bara kommer ihåg fragment av vad som händer då och då. Några höjdpunkter är dock när Régine och jag håller ögonkontakt flera sekunder under Haiti. Mitt livs bästa sekunder under en konsert någonsin för övrigt. Kan inte säga något annat, för det är det verkligen. Aaah, minnesbilder flashar framför ögonen just nu! Bäst att lämna det snabbt och gå vidare till en annan höjdpunkt som egentligen är ett enda långt parti och det är avslutningen innan extranumret med många av deras mest populära låtar från Funeral som t.ex. Tunnels och Rebellion (Lies). Helt sinnesbefriat bra med en publik som stöttar Wins allt mer krassliga röst, han har all min respekt redan innan detta men efter detta är det inget annat är ren hjältestatus på honom att han faktiskt gör den här spelningen och inte ställer in den som han f.ö. var tvungen att göra dagen efter och lägga sig på operationsbordet för att få ordning på hans hals.

Extranumret för kvällen är givetvis Wake Up. Suttit här nu ett tag och funderat på vad jag ska säga om denna avslutning egentligen men jag hittar ingen bra beskrivning utan får sno en beskrivning istället. En mamma kom in på Cirkus precis när Wake Up drog igång och berättade efteråt att det var som att komma in i en bubbla av ren energi. Det såg ut som alla där inne hade en sådan enorm aura som bara alstrade ut positiv energi. Underbar beskrivning tycker jag. En personlig reflektion är att jag vände på huvet mot ena halvan av sittplatserna och där var det då sannerligen inte en kotte som satt ner. Ung som gammal dansade, hoppade och sjöng/skrek med händerna riktade mot Cirkus tak. En syn som jag verkligen önskar jag hade ett kort på!

När Régine sprungit fram till micken för att tacka och Richard lika så dansade hon ut från scenen och jag bara stod där helt färdig och mörbultad. En roadie slängde ut en setlist som det blev lite kamp om som ni kan se nedan men det fanns inte en möjlighet att jag inte skulle ta den!
Väl ute i det fria igen efter att ha köpt mig en t-shirt och pins började jag återfå någon form av klart tänkande igen och då började genast tankarna på vad det var som man varit med om egentligen.
En spelning som blev på tok för kort (ca 60 min) pga Wins sjukdom.
En spelning som förändrat totalt på hur jag ser på liveframträdanden.
En spelning som överskuggar alla andra spelningar jag varit på i mitt liv.
En spelning som gjort att jag vill se dem igen och igen och igen och igen.....
Och om 10 dagar är det äntligen dags! Äntligen! 10 säger du, ja tio. Ska på spelningen i Oslo dagen innan de kommer hit nämligen. Gleder meg sinnsykt!

Imorrn fortsätter vi.

Då fortsätter vi då där jag lämnade igår.



Det är en ruggigt tidig timme den 23:e mars tidigare år. Jag sitter på bussen upp mot Stockholm och jag kan knappt tro det är sant att dagen äntligen är kommen. Men då slår det mig. Biljetten! Har jag glömt biljetten?! Paniken kommer blixtsnabbt för att sedan utbytas i ett stort garv när jag kommer på att jag såklart ska hämta ut den uppe i Stockholm. Det hade varit så typiskt mig att tänka på massa andra saker och glömma det viktigaste; biljetten. Några timmar går och när jag kliver av linjebussen ut mot Djurgården och Cirkus kommer jag på mig själv efter en stund att jag bara står och kollar på Cirkusentrén och ler. Men efter att det första glädjeruset lagt sig så slår det mig hur otroligt kallt det är. Det är några plusgrader, men vinden! Vinden pinar mitt ansikte och jag känner att det här kommer aldrig gå att köa här ute om jag inte vill ligga med lunginflammation i 4 veckor efter detta. Men då ser jag min räddning. Foajén där de säljer biljetter är öppen och även om jag ser att hon i kassan antagligen inte gillar att jag sitter där inne så slår jag mig ner där ensam precis vid dörrarna in mot själva arenan.

Tiden går och hon i kassan känns som att hon vant sig vid att jag trots allt sitter där och nynnar på diverse Arcade Fire-låtar med iPoden i öronen. Då rullar en svart Jeep upp till huvudentrén. La inte så stor vikt vid det från början utan mest bara tänkte att det skulle vara folk som jobbar med bandet eller något sådant. Men nej! Ut stiger en v-ä-l-d-i-g-t lång man med en stor hat och en annan kille med vad jag ser långt hår. Tanken kommer såklart blixtsnabbt men det kan väl ändå inte vara dem. Men när den långa mannen vänder sig om så finns det ingenting att tvivla på längre. Det är bröderna Win och Will Butler från Arcade Fire!! Jag får först av allt någon typ av sinnesstillestånd och kan inte riktigt tänka klart om vad jag egentligen ska göra men tänker att jag måste ju i alla fall gå ut och hälsa och välkomna dem hit. Sagt och gjort. Detta möte mellan dem och mig kommer jag alltid att komma ihåg för det var så otroligt roligt och surrealistiskt. Vad vi snackade där om i ca 15 minuter tänker jag inte gå in på så mycket i detalj för jag tycker att man ska respektera deras privatliv lika mycket som någon annan. De vill nog inte att allt de säger till folk ska slås upp. Men jag kan ju säga i alla fall att Win skarpt gillade Cirkus som arena och att jag redan då fick mer eller mindre reda på att giget inte skulle kunna bli som ett vanlig spelning då han kände sig rejält dålig. Hur schysta killar som helst som tänkte mer på att jag höll på att frysa ihjäl i de iskalla vindarna än att ta hand om sig själva. Minne för livet för ett inbitet Arcade Fire-fan.

När de var tvungna att åka tillbaka igen återgick jag till min plats i foajén till tanten i kassans mindre nöje vad det verkade men jag kunde inte bry mig mindre. Nu började det också trilla in lite mer folk som skulle köa vilket gjorde det hela mycket roligare också. Massa kanadensare och irländare kom förbi och hälsade när de skulle hämta sina biljetter. Några fruktansvärt roliga samtal där. Irländare vet verkligen hur man får igång folk! Efter ett tag där så får jag till min stora förvåning syn på en vad jag tycker är en otroligt lik Jeep som Win och Will kom i förut. Och visst! De är tillbaka. Någon tjej där får lite spel och kastar sig på Win och kramar honom. Men det verkar inte vara någon fara alls, han bara skrattar. Will ser mig igen och vi skrattar och gör en liten hälsning som vi gjorde förut innan han slinker in i Cirkus innandöme. Win är fullt upptagen med att ta kort nu med de som tillkommit sedan förra gången.

Alla runt omkring mig är nu alldeles till sig för att de fotat sig med Win så stämningen är uppåt värre och efter ett tag börjar folk verkligen strömma till. Nu är det dags snart. Efter ett något kaotiskt mellaninsläpp så står jag nu först in till insläppet på golvet. Jag kommer ihåg att jag knappt kunde tänka klart. Så mycket inom mig som bara ville ut. Detta insläpp gick mycket bättre till väga och jag kan ganska lugnt ta plats längst fram i mitten vid staketet. Electrelane är förband. Ett band bestående av enbart tjejer normalt sett men trummisen har fått lämna återbud och en kille ersätter henne och gör ett förvånansvärt bra jobb. Riktigt imponerad. Ganska imponerad av själva bandet också, riktigt skönt att lyssna på. Men det är svårt att riktigt uppskatta dem just nu ska jag billigt erkänna. En annan dag, en annan spelning hade de säkert varit mycket mycket bättre i mina ögon trots att jag tyckte de var bra då också.

När Electrelane är klara försöker jag att samla ihop mig lite. Efter vad som kändes som en evighet släcks ljuset och på några små skärmar börjar en kvinnlig frikyrkopastor skrika ut sin innersta mening som sätter en känsla för alla där inne att nu är det allvar. En kille bakom mig säger till mig att han tycker synd om mig för att jag kommer ha honom hängandes på mig hela konserten och skrikandes i mitt öra. Jag sa bara att jag blir besviken om du inte gör det och vi börjar skratta. Plötsligt ser någon att det börjar röra sig i kulissen och när de går på en efter en så möts de av en ljudvägg där framme som är svår att sätta ord på. Det finns helt plötsligt ingen morgondag!

Fortsättning imorgon.

Nedräkningen fortsätter och så gör min lilla följetong.

Som jag berättade igår upptäckte jag Arcade Fire precis efter deras första spelning här i Sverige. Detta gjorde att det fanns egentligen bara ett alternativ för att se dem live. Givetvis att åka utomlands och se dem men någonting hamnade ständigt i vägen för detta och plötsligt var deras turné över och det var bara att inse faktum. Det kommer inte bli av förrän nästa gång de kommer hit om, som det kändes då, något decennium. Tiden gick och för att det inte skulle bli för jobbigt att vänta på att de skulle komma tillbaka hit så försökte jag att inte lyssna så mycket på Funeral, EPn eller vad som helst som hade med Arcade Fire att göra. Det gick väl sådär men det blev definitivt mycket mindre än normalt i alla fall. Men så började det efter mycket väntan börja sippra ut att en ny skiva var på gång och därmed en ny turné och då tog det fart igen. Kommer fortfarande ihåg den dagen då jag fick reda på att de skulle komma till Cirkus i Stockholm den 23:e mars tidigare i år. Veckorna fram till spelningen där var nog bland de längsta någonsin kändes det som. Men när dagen äntligen var kommen så kunde det knappast blivit mycket bättre och jag kommer aldrig att glömma den explosion av känslor som bara välde fram. Usch, får gåshud här nu när jag sitter och skriver detta. Men nu får det vara nog för idag för nu måste jag tydligen gå.

Fortsättning imorgon. Då kommer det handla mer ingående om spelningen i våras har jag tänkt och varför det blev så bra trots en sjuk Win Butler.

Ikväll tog då de sista biljetterna till Arcade Fire på Annexet i Stockholm slut. Kul att det blir slutsålt så man slipper skämmas. Nu gör vi det här till en oförglömlig kväll, eller hur!

LET'S GO!!!

---

Uppdatering:
Ticnet har nu släppt extrabiljetter/returbiljetter. Inte kört än alltså om ni är ute i sista stund. www.ticnet.se

---

2 veckor kvar! Nedräkningen har börjat till Arcade Fire kommer till Annexet, Stockholm. Om nu någon mot all förmodan inte skulle veta det så är det alltså den 5:e november som gäller klockan 19:30. Tänkte att jag nu varje dag fram mot spelningen skulle berätta något om mina tankar för dagen angående detta enastående band. Får väl se hur det går men nu kör vi.

Jag blev helt frälst på Arcade Fire i maj-juni 2005 och som det inbitne fanet vet var Arcade Fire här, för första gången någonsin, bara månaderna innan. Närmare bestämt 15:e mars och den spelningen kom att påverka mig trots att jag inte var där. Kommer än idag ihåg hur otroligt bitter jag var där ett tag efteråt att jag inte upptäckt detta briljanta band tidigare. För det var nämligen först efter att jag hört och läst alla hyllningar av denna från många redan nu klassificerad som en klassisk spelning på Debaser Slussen som jag tog min första lyssning på dubutfullängdaren Funeral. Jag hade förvisso hört talas om bandet innan för det blev ju en sån fruktansvärd hype kring dem. Men jag är ju ganska rejält anti hypar så jag negligerade dem till en början och tänkte något i stil med att om de nu är så bra så kommer jag väl få höra mer om dem, såhär ett par år efteråt så kan man väl säga att så blev ju sannerligen fallet. Men för att återgå till Funeral så kan jag inte säga att jag blev helt frälst på en gång, det tog några veckor faktiskt innan jag blev biten. Men det bettet var antagligen det mest giftiga jag någonsin fått. Funeral är än idag den platta som jag tycker är genomgående allra bäst av alla skivor jag kommit över än så länge. Det finns inte en halvbra låt på den, alla 10 stycken är enligt mig helt underbara på sitt eget sätt.

Nedräkingen fortsätter imorgon som sagt.

Nu är det då officiellt. Som jag berättade här om dagen kommer det amerikanska indiebandet Wild Light vara förband till Arcade Fire under hela deras Europaturné vilket såklart inkluderar Annexet i Stockholm. Har lyssnat lite grann på dem här och gillar deras låt Red House.

> Nu är det inte långt kvar tills Arcade Fire kommer till Stockholm och Annexet den 5:e november för att värma upp oss i detta mörka och kalla land. Gick precis in på ticnet.se och såg att det nu endast är fåtalet biljetter (gult) kvar. Så ni som har tänkt gå men inte köpt er plåt än bör skynda på! Detta vill man ju sannerligen inte missa!

> Fixade de sista resplanerna idag också till spelningen i Oslo, Norge. Blir många timmar i buss må jag säga. Men det kommer vara värt varenda sekund.

> Ville bara påpeka att inlägget Facklan överlämnad nu är uppdaterad med lite snask som ni nog inte vill missa.

Det här är redan klassiskt bildmaterial. Är facklan överlämnad nu till Arcade Fire? Känns ju verkligen som att ingenting kan stå ivägen för dem. Om man sen vill att de ska bli sådär fruktansvärt populär som Bossen det är ju en annan fråga men den kan vi ju grubbla på någon annan dag.

Här kan ni tanka videon:
http://www.megaupload.com/?d=VSLZ628A
mp3a av den:
http://www.megaupload.com/?d=RIF5KNDP

Drog ihop ett paket här med goodies. Innhåller följande filer:
01 Bruce Springsteen with Win and Régine - State Trooper.flv (video)
01 Bruce Springsteen with Win and Régine - State Trooper.mp4 (video)
01 Bruce Springsteen with Win and Régine - State Trooper.mp3 (audio)
02 Bruce Springsteen with Win and Régine - Keep The Car Running.flv (video)
02 Bruce Springsteen with Win and Régine - Keep The Car Running.mp4 (video)
02 Bruce Springsteen with Win and Régine - Keep The Car Running.mp3 (audio)

Ni behöver winrar för att packa upp innehållet. Paketet är precis under 100 MB.
http://www.megaupload.com/?d=5GB1RHKU

"Please don't stop me! Please don't stop me! Please don't stop me!"

Jag vet inte inte vad jag ska säga. Mållös. Njut bara!

Ett band som heter Wild Light har konfirmerats som förband till Arcade Fires spelningar i Tyskland och jag har svårt att tro att de skulle åka över Atlanten för enbart dessa två gig. Nej, jag är ganska säker på att de kommer öppna samtliga spelningar som för närvarande står utan öppningsakt vilket skulle inkludera Annexet, Stockholm. De öppnade även för Arcade Fire på deras avslutande spelning på USA-turnén i New York. Kolla in deras myspace.

Wow! Från början ryktades det om att alla medlemmarna i Arcade Fire igår kväll kom upp på scenen med Bruce Springsteen & The E Street Band men det visade sig vara enbart Win och Régine. Men det är ju som vi alla vet mer än tillräckligt för att få en byggnad i skakning. Byggnaden i fråga denna gång var Scotiabank Place i Ottawa, Kanada. Ska ha varit ruskigt bra enligt de rapporter som trillat in än så länge, man kan ju bara tänka sig publikreaktionen när Bruce presenterade dem, speciellt med tanke på att de är på hemmaplan i Kanada. De körde två låtar tillsammans, State Trooper och Keep The Car Running. Nu ska undertecknad leta efter videor och ljudupptagningar av detta! Räkna med fler inlägg angående detta.

Pitchfork var inte sena med att slå upp detta stort heller.

Jag har drabbats av Kiss Off-viruset. Symptomen består av att lyssna på låten och se på videon hundrasjuttioelva gånger i rad och fortfarande bara vill skrika YEAH YEAH!! En till video med lite klarare ljud:

Tänkte bara att ni kanske ville ha Kiss Off som en mp3:a att lyssna på i iPoden eller vad ni nu använder för mp3-spelare.
http://rapidshare.com/files/62067130/Arcade_Fire_-_Kiss_Off.mp3.html

Konverterade videon också så att man kan ha den på podden också:
http://www.megaupload.com/se/?d=LQ9ERDB4

Mer om Kiss Off-covern finns här.

De första biljetterna till Arcade Fires stora la grande finale på Europaturnén, nämligen de 3 spelningarna på Alexandra Palace i London har precis börjat skickas ut. Men eftersom jag är fast här i detta avlånga land får jag först på konsertdagen hämta ut mina. Såhär ser de i alla fall ut:

Min följdfråga blir inte helt otippat; Varför kan inte vi i Sverige ha sånna här snygga och specialgjorda biljetter också istället för de otroligt tråkiga ticnet-biljetterna?

Det finns albumsläpp och så finns det Radiohead-albumsläpp. Även om denna bloggen är tillägnad världen bästa band, Arcade Fire, känner jag att jag bara måste skriva av mig lite om hur underbar denna platta är! För det är den! Helt fruktansvärt bra till och med. Hur den står sig jämfört med tidigare plattor känner jag att det är lite för tidigt att uttala sig om men spelar det verkligen någon roll? Det jag vet är att jag åtminstone vid ett par tillfällen fick ståpäls över hela armarna, det räcker för mig. För det händer verkligen inte ofta. Omedelbara favoriter är All I Need och House of Cards. Thoms röst är ljuvlig rakt igenom hela plattan. Ojoj, den här skivan kommer spelas väldigt frekvent känner jag. Strålande bra, Radiohead!