Namba-Hatch, och folk undrar varför jag vill åka till Japan så fort som möjligt!

Hej vänner! Börjar återhämta mig så sakterliga här efter en helt obeskrivligt dryg förkylning. Tänkte därför bara lite snabbt meddela att Arcade Fire har annonserat att de kommer göra tre spelningar i Japan i början av nästa år i samband med deras första turné i Australien.

---

---

atjoooo! snörvel! prosit! Förhoppningsvis blir man frisk någon sketna gång!

LIES! LIES! Aaaaaaaaah!!
Kan verkligen inte koncentrera mig just nu på någonting, har en abstinens som jag aldrig tidigare upplevt. Utan konkurens mitt livs bästa tre dagar ur ett musikperspektiv! Har dock dragit på mig en rejäl förkylning som slog till här när jag kom hem igen så recensioner och annat får vänta tills jag tillfrisknat här.

Fick tag på en bootleg från första kvällen på Alexandra Palace i London, den 17/11.

Kom hem här för någon timme sedan. Tänkte bara jag skulle visa upp mitt senaste affisch-inköp. Tio duvor flyger iväg... vilket såklart symboliserar de tio bandmedlemmarna som lämnar oss ett bra tag framöver. Oerhört tråkigt, men en helt underbar affisch! Var oerhört känslosamt tredje kvällen mot slutet. Radiotornet på affischen har att göra med att BBC sände ut sina radiosändningar från ett högt radiotorn vid Alexandra Palace förut som än idag står kvar.

Oh, älskar den! En av mina absoluta favoritaffischer från Burlesque såhär långt.

Yeasayer kommer bli det andra förbandet den sista kvällen på Alexandra Palace. Kul! Deras senaste skiva All Hour Cymbals är riktigt bra så det kommer undertecknad gilla live misstänker jag.

Jay Cheel gjorde denna video till sitt skolprojekt strax efter att Funeral släpptes, med bandets tillstånd! Lite småkul sådär.

Vet att det var många svenskar som åkte över sundet förra veckan för att se Arcade Fire på KB Hallen i Köpenhamn så därför lägger jag upp en inspelning från spelningen här. Riktigt bra ljud!


Om någon har en bootleg från Annexet i Stockholm får ni hemskt gärna säga till!

*bootleg = inspelning

Såhär ser Alexandra Palace i London ut från ovan där Arcade Fire ska ha sin stora grande finale på Europa-turnén denna helg.

Ser onekligen ut som ett ställe mer lämpligt för Arcade Fire än tråkiga Annexet och allehanda konstiga sporthallar och liknande ställen som de spelat i under merparten av den här vändan i Europa. Invärtes då? Jo, något i den här stilen:


Längtar! Ska försöka ge rapporter när jag kan.

Blir inte bättre söndagsunderhållning än såhär! Ett måste att se på. Sinnesbefriat bra, synd bara att programtiden endast är 1 timme.

Låtlista

---

---

Bara att tanka showen på länken nedan och njuta av världens bästa band in action.

Wow! Äntligen! Nya hemsidan är uppe och man kan nu läsa följande:

---

There's a new Bell Orchestre recording in progress. We are working with John McEntire at Soma Electronic Music Studios in Chicago. It will be worth the wait.

Bell Orchestre on tour?
No, nothing for the moment but please check back, yeah?

xo BellO...

---

För er som inte redan vet så är detta Richards och Sarahs sidoband från Arcade Fire. Om ni inte har deras första skiva Recording a Tape the Colour of the Light så kan jag rekommendera den oerhört starkt! Kan värma vilken stelfrusen svensk vintersjäl som helst.

Igår återuppväckte Arcade Fire en klassisk cover i Berlin, Age Of Consent, som ju är en New Order-cover. Lät någonting i den här stilen:

En av de första låtarna jag hörde med Arcade Fire som fick mig att fastna för dem ordentligt back in the day. Betydde därför så oerhört mycket för mig när de spelade den på Annexet i måndags. Såg ut såhär på Annexet:

Fullkomligt älskar denna låt! Kanske skulle ha Headlights på min begravning?

Ett för dagen väldigt kallt och ganska blåsigt Stockholm var inte precis vad en tröttkörd Joel och en tillika så Leila behövde. Leila var minst lika trött som jag efter att ha åkt buss hon också hela natten. Men jag vann i alla fall tävlingen om vem som hade mest blodssprängda ögon! Woho...

Envisa som vi är åkte vi direkt ut till Annexet och började köa och käka lite frukost. Sanna mina ord när jag säger att det var kallt där på morgonen! Vilket annat band som helst och jag hade gett upp. Leila ska ha en stor eloge för att hon som inte ens är ett sådär jättestort fan av Arcade Fire stod ut i kylan. Starkt jobbat!

Men allt eftersom att det började droppa in lite mer folk och temperaturen stiga blev det i alla fall lite bättre. Rodan hade köpt lussebullar som han bjöd på vilket var en stor hit! Tackar! Jossan kom lite senare på hennes lunch men var tvungen att åka tillbaka igen för att sedan joina efter hennes jobb var slut för dagen. Hedvig och Olivia är det alltid lika kul att träffa. Hoppas du överlevde där bredvid mig, Hedvig! Var ju ett fruktansvärt tryck där framme. Hoppas vi ses snart igen. Sofie var det också kul att träffa och jag är tacksam för videorna! Värdefullaste jag har på denna burk tror jag.

Jag och Roddan tog en liten promenad där på dagen och träffade faktiskt Win lite snabbt och om vi velat störa Richard i hans bokläsning så hade vi kunnat träffa honom också. Men vi ville ju inte störa dem mer än nödvändigt så han fick fortsätta läsa sin bok som han verkade vara djupt inne i.

När klockan började närma sig insläpp hittade Zack mig och vi pratade en stund och även så Amandil. Kul! Hoppas vi kan ses igen någon gång. Men nu gällde det ju att vara med där i kön när de skulle släppa in så det var bara att ställa sig där framme i kön där vi placerat oss. När de då äntligen släppte in oss kunde jag som första person in välja att i lugn och ro ställa mig längst fram i mitten som jag är van vid. Att stå lite ute till vänster som i Oslo hade sina fördelar också men det är något speciellt med att stå där längst fram och absolut i mitten.

Annexet är verkligen inte en bra konsertarena, hoppas de kommer tillbaka till Cirkus nästa gång. Men det är väl bara i mina drömmar det! Därför var det än viktigare att stå långt fram så att eventuellt lite sämre ljud inte märks vilket det tydligen gjorde om man stod där bak.



När Wild Light drar igång känner jag att nu börjar jag bli riktigt varm igen efter att ha varit ute hela dagen och jag gillar verkligen vad jag hör. Det är lugn rock med klara melodier. Skönt att lyssna på och ett ganska perfekt förband. Tyckte de var riktigt bra och det kändes riktigt bra att få säga det till dem efter konserten.

När Wild Light lämnat scenen och alla instrument testats en sista gång så släcks belysningen och den otroligt läskiga kvinnan som skriker ut sina innersta känslor projiceras på en tavla och jag kan inte hjälpa det men jag tycker det är så ruskigt obehagligt fortfarande när jag ser det men det blir så enormt effektfullt när alla skriker sen på slutet och hela rummet bara fylls av en enda enorm ljudvägg. Kraftfullt! När sedan jag och alla andra får syn på Régine som kommer upp för trappan till scenen är det ett enormt mottagande som de får och jag ser direkt på Win som ställer sig precis framför mig att det bränner till inom honom vilket är så viktigt för att han själv ska få ut så mycket som möjligt av konserten.

Setlist:

---

---

Wow, vilken setlist! Jag hade inte ens vågat hoppats på något i den här stilen. Att få Headlights, Cold Wind och Submarine samma kväll var bara en fullkomlig jackpott för min det. Helt otroligt! För att inte nämna att de körde My Body Is A Cage som antagligen är min favoritlåt på Neon Bible och som jag inte fick höra i Oslo. Nä, för min egen del så kunde inte setlisten blivit bättre med tanke på vad de spelade i Oslo.

Black Mirror
Funkar kanonbra som öppningslåt har jag kommit fram till! Fullt ös direkt från publiken.

Keep The Car Running
Nu är det riktigt bra tryck på publiken! Helt tokigt bitvis. Win ser oerhört laddad ut och man ser verkligen hur han bara tänder till på alla cylindrar i takt med publikens reaktion tillbaka och nu ser Régine också sådär lycklig och passionerad över att få göra det hon älskar mest. Ögonen bara gnistrar och hon struntar i mikrofonen ett tag bara för att hon vill närmare scenkanten. Wow!

Neighborhood #2 (Laika)
Nu när det är fullt ös på publiken så blir Laika kanonbra också! Laika kräver mycket energi i rummet och det tyckte jag det var lite sådär med i Oslo men nu är det riktigt riktigt bra! Will och Richard fightas som galningar som vanligt!

No Cars Go
Oj oj oj! Nu blev det väldigt mycket hoppande och sjungande! Helt galet. No Cars Go är en riktig holmgång!

Haiti
Om det inte är min favoritlåt live så är det i alla fall en av dem absolut främsta. Jag är helt försvarslös! Régine slår på charmoffensiven totalt och när hon möts av ett hav av gungande armar och dansande människor kan man verkligen ta på den elektriska stämningen där framme. Sinnessjukt bra!

I'm Sleeping In A Submarine
Yes! Det är bara så fruktansvärt bra nu så jag bara svävar där framme...

My Body Is A Cage
...och så följer de upp den med MBIAC! Aaaah, jag trodde jag skulle dö här! Kommer ihåg att jag tänkte något i stil med att det kan inte bli bättre nu! Otroligt kraftfullt!

Cold Wind
Men det tar liksom inte slut nu! Den ena underbara låten på den andra bara avlöser varandra och det är ingen hejd på hur bra det är! Vädret nästan tvingade dem att spela den här låten - tack för det!!

(Antichrist Television Blues)
Bandet bara osar av lycka och spelglädje just nu och det är helt magiskt att stå där framme! Publiken får chansen att bli tokig igen och tar den.

Headlights Look Like Diamonds
Whoooa!! Obeskrivbart! Höjdpunkten för kvällen!

The Well & The Lighthouse
Efter urladdningen med Headlights blir den här låten tyvärr lite av en transprtsträcka och en chans att hämta sig. Oundvikligt.

Neighborhood #1 (Tunnels)
Win introducerade den med: "Well, in some countries they maybe don't understand this song, but I bet you guys do!" och det blev genast klart vad som väntade. Bara att hoppa med i galenskapen! Grymt!

Neighborhood #3 (Power Out)
Konserten är nu inne i ett skede där ingenting kan gå fel och det gör det sannerligen inte heller. Fullkomligt underbar allsång och golvet är bara ett stort hoppande hav.

Rebellion (Lies)
Övergången är lite längre än normalt och det bidrar till att det hinner bli en oerhörd stämning när så Rebellion på allvar drar igång med Régines keyboard-spelande. Inne i någon lyckozon här för nu kommer jag inte ihåg mycket alls mer än att Win hoppar ner till publiken och det blir ett vansinnigt tryck.

Jublet vet inga gränser när de så beger sig av scenen för att komma tillbaka i mörkret med tomtebloss igen. Kanske är någon nordisk touch till showen de infört. Ser riktigt kul ut i alla fall och det råder ingen tvekan om att de är mycket glada och stortrivs.

Intervention
Det är en sådan enormt kraftfull låt och jag blir alldeles översköljd av känslor.

Wake Up
Det finns inte så mycket att säga här egentligen och framför allt spelar det ingen roll vad jag säger för det kommer ändå inte att kunna ge en tillräckligt bra beskrivning av hur det känns. Makalöst!

En helt enormt bra spelning och jag känner mig fortfarande helt uttömd känslomässigt efter dessa två spelningar. Världens bästa band heter utan tvivel Arcade Fire. Punkt slut.

Måste väl passa på och säga att vi stötte på Jeremy också efteråt. Han var hur trevlig som helst och vi fick alla våra biljetter signerade.

Efter att ha åkt buss hela natten kom jag fram till Oslo vid 06-snåret. Vilken annan dag som helst hade jag varit zombie efter detta men detta var ju inte vilken dag som helst, det är dagen då jag äntligen skulle få se Arcade Fire igen live i sitt essä.

Oslo är en stad under ombyggnad. Jag vet inte vad som händer i vårt grannlands huvudstad men över allt så var det någon form av ombyggnation. Den här kreationen nedan tyckte jag dock var vacker och fotovänlig. Var i alla fall en vad det verkar ganska trevlig stad med vänliga människor som hjälpte till när det behövdes.


Men nu var det ju så att jag var i Oslo för en sak och en sak endast. Så när de satte upp kravallstaketen runt 13-tiden var det bara att börja köa för jag hade gett mig den på att om jag nu rest hit så ska jag stå där jag vill stå. Efter ett tag så började jag höra att det stämdes lite gitarrer och annat där inne så jag gick fram till en dörr som inte var det minsta ljudisolerad kan jag lova för där kunde man njuta av ett riktigt skönt soundcheck av bl.a. Keep The Car Running. När sounchecket var slut gick det upp för mig på något sätt att detta händer verkligen och jag kände mig faktiskt väldigt lycklig över att få vara där. Allt eftersom fylldes det på med norrmän i kön och framför allt en norrman som jag tyvärr glömt namnet på, Sven-Eirik (?), var väldigt pratglad och trevlig. Höll på att börja skratta där när han presenterade sig bara pga att det är så typiskt att den första norrmannen man möter har ett dubbelnamn. Första fördomen infriad redan! När kvällen kom sänkte sig följaktligen mörkret också och jag började känna av bristen på sömn där jag stod och frös. För nu hade det blivit väldigt kallt faktiskt. Så det var en otroligt skön känsla när så väl vakterna släppte in oss och jag kunde inta min position lite till vänster om mitten längst fram som jag för dagen siktat in mig på.

Väl inne i Spektrum som arenan heter så träffade jag ett lite äldre italienskt par som kände igen mig härifrån bloggen! Helt otroligt, jag förstod aldrig riktigt hur de kunde hänga med eftersom jag bloggar på svenska men det kunde de tydligen på nåt sätt. Win kom ut och signerade t-shirts och vad som folk fick tag på. Passade på att få min Arcade Fire-tshirt signad. Träffade också Emilio och hans irländske vän och det var roligt att träffa dom också. Måste bara passa på och ge lite kritik till Spektrum också. Hur kan Oslos största inomhusarena inte erbjuda garderob till folk som kommer dit? På gränsen till pinsamt! Många med mig som hade behövt det.

När förbandet Wild Light gick på klockan 20:00 var de flesta på plats vad jag såg. Wild Light var helt okej. Perfekt förband, skönt att lyssna på även om det kanske aldrig riktigt händer något som får mig att ryckas med ordentligt. Lite kul trivia är att en av bandmedlemmarna har varit medlem i Arcade Fire precis i starten men lämnade snabbt av någon anledning. De spelade sådär en 7-8 låtar som mjukade upp lite frusna leder.

Men så kom då stunden! Äntligen! Som jag längtat! Belysningen släcks och på de små skärmarna projiceras en kvinnlig predikant som jag fortfarande tycker är kusligt jobbig men det blir så fruktansvärt mäktigt när alla börjar skrika på slutet och bandet går på. Det blir en union känsla direkt och jag bara känner hur mycket det här bandet verkligen betyder för mig. De ser genuint glada ut att vara på plats efter att ha fått ställa in Oslo-spelningen i våras. Norrmännen kanske är lite för frusna för dagen för jag tycker det tar lite väl länge innan de kommer igång ordentligt. Setlist:

---

---

Black Mirror: Funkar alltid som en öppnare även om jag föredrar Keep The Car Running direkt.

Keep The Car Running: En favoritlåt och Régine ser sådär glad ut som bara Régine kan när hon får dra igång sin vevlira.

Laika: En klassiker alltid funkar och Will och Richard är lika galna som vanligt. Nu känner jag mig helt hemma igen!

No Cars Go: Om norrmännen varit lite väl reserverade hittills så släpper det nu. No Cars Go är verkligen helt sannslöst bra ikväll.

Haiti: Jag älskar ju Haiti och när Régine slår på sin största charmoffensiv och börjar dansa är jag helt försvarslös. Magiskt bra!

In The Backseat: Första gången jag hör ITB live och jag förstår nu varför folk håller den så högt! Tänker inte ens ge mig på en beskrivning. Tårarna är nära! Kvällens höjdpunkt för min del.

Ocean Of Noise: Efter den emotionella urladdningen innan får OON ta konsekvensen. Det blir lite av en transportsträcka tyvärr till nästa låt.

Surf City Eastern Bloc: Wow! Andra gången någonsin de spelar den live. Tyvärr så har norrmännen ingen taktkänsla till den här låten i alla fall och Win måste avbryta och börja om. Hur som helst var den riktigt bra live och mäktig.

Tunnels: Norrmännen gillar Tunnels. De verkligen gillar Tunnels! Jag också! Så det är bara att hänga med i kaoset på golvet! Grymt!

The Well & The Lighthouse: Vacker. Jag hämtar andan efter allt hoppande och sjungande i låten innan.

Crown Of Love: Wins gitarr har gått sönder och frågar därför om det är okej att de kör Crown Of Love. Varför det kändes som om det nästan bara var jag och Emilio som fick fnatt och skrek YEEEEAAAAAAAHHHHH!!! det övergår mitt förstånd! Hur som helst så var den otrolig! Känner mig lyckligt lottad över att fått höra den live på den här turnén.

(ATB): Hela bandet bara osar av spelglädje, väldigt kul att se!

Power Out: Under en kort videosekvens på den stora skärmen bakom Jeremy på trummorna räknar helt plötsligt Win upp till 4 och BOOM! Power Out! Fullkomligt galet! Woho!

Rebellion: Aaah! Det är så övernaturligt bra så jag kommer inte ihåg så mycket alls mer än att jag bara kollar ut över havet av människor och får en känsla av vad de ser från scenen. Vackert, vackert!!

Till öronbedövande jubel både lämnar de och kommer tillbaka och de kommer tillbaka allihop med tomtebloss! Hahaha! Jag vet inte om de gjort detta förut men det tror jag inte! Will har sitt mellan tänderna. Win har fäst sitt i gitarren och det ser väldigt kul ut faktiskt!

Intervention: Kvällens mäktigaste låt! Det går inte att förklara. Jag får ståpäls över hela kroppen.

Wake Up: Så mycket har redan sagts om den här låten och man måste helt enkelt uppleva den för att förstå hur brutalt underbart det är!

När konserten är slut inser jag att jag har ca 20 min på mig att ta mig till bussen till Stockholm så det blir ett snabbt avsked till Emilio och med redan trötta ben springa till bussen, men som tur är hinner jag precis med! Jag är så slut och utmattad att trotts att jag är så uppe i varv så somnar jag ganska snabbt lycklig och förväntansfull över hur det ska bli i Stockholm.

Så för att avsluta detta lite snyggt så skulle jag vilja säga att jag känner mig lyckligt lottad att fått höra sådana rariteter och en genomgående kanonbra setlist. Kunde inte önskat mig mycket mer! Imorgon ska jag försöka ge mig på Stockholms-spelningen.

Såhär lät det i Oslo i söndags. Fast ändå inte... men ja, ni fattar. Blir ju aldrig samma sak som att vara där och höra publiken och allt som hör till.

Ska försöka få till något i skrift ikväll också.

Några väldigt lyckliga själar, mig själv inkluderad, längst fram på Annexet.

Har varit fullständigt mörbultad och slutkörd idag efter några hektiska, sömnlösa och underbara dagar i Oslo och Stockholm. Kan inte skriva något vettigt alls idag känner jag och hoppas ni har överseende med att recensioner och annats godis får vänta tills förhoppningsvis imorgon.

Och som det small! Arcade Fire. En klass för sig.

"Man måste ha varit där för att förstå" är det enda som pumpar genom hjärnan just nu, nyss hemkommen som jag är. Alldeles för trött både mentalt och fysiskt för att ge mig på något genomgående just nu. Men ska givetvis göra ett försök tids nog här. Stay tuned!

Inte många kroppsdelar som inte värker och ömmar nu....

Jag har inte så mycket att säga just nu - helt överpeppad! Oslo here I come!! Här är i alla fall setlisten från igår i Bryssel, Belgien:

---

---

Ska försöka ge någon rapport då och då där jag får tag på en dator från mini-turnén. Watch this space!

LET'S GO!!!

Värt att repetera att Luger alltså idag släppte 200 extrabiljetter till Arcade Fire på Annexet den 5:e november. Biljetterna finns att köpa på ticnet som vanligt.

Luger gick idag ut med ett pressmeddelande om att de släpper 200 extrabiljetter till Arcade Fire på Annexet den 5:e november på ticnet. Kul!

Det är den här snygga affischen ni ska leta efter på måndag. Ni kommer dock kanske upptäcka en liten miss på den som Burlesque har gjort, men det kan ni ju få nöjet att komma på själva. Inte speciellt svårt.....med affischen i hand! Burlesque har jag ju berättat tidigare om så det är bara att söka här på bloggen på det om ni inte är insatta med vad de gör och sådär.

f.v: Win, Régine, Marika, Tim, Colin (på golvet), Will, Jeremy (vit skjorta), Sarah, Richard (Zorro), Kelly (röd snusduk). Togs igår innan deras Halloween-spelning.

Några timmar senare var de dock inte alls lika glada tyvärr. Någon idiot kastade en sko rakt i ansiktet på Win under Power Out och Win blev riktigt förbannad och slängde sin gitarr i marken och antagligen pga adrenalinruset gick han fram till scenkanten och gjorde ett tecken till publiken som involverar två fingrar - ni får själva lista ut vilket. Det var givetvis enbart riktat till den jubelidiot som kastade skon dock. Så lätt kan man få en spelning att gå från att ha varit otroligt bra till fullständig katastrof. När Win kom tillbaka efter en stund var det en helt annan frontman än tidigare under kvällen. Stämningen dog totalt. De är dock så professionella att de pliktskyldigt kör klart de sista låtarna. Frågan är dock vem som tog detta hårdast, Win eller Régine. En sak är säker och det är att Régine såg helt bedrövad ut under de avslutande numren. Tragiskt. Men som om inte detta vore nog så fortsatte saker att slängas upp på scenen och Win fick ta till orda: "one more thing and we're never playing in Nottingham again". Nottingham förtjänar inte Arcade Fire enligt mig!

För att nämna några ord om själva spelningen så var det en kanonspelning fram tills sko-incidenten. Det räcker med att kolla på denna setlist för att räkna ut det.

---

---

Världspremiär för Surf City Eastern Bloc live! Verkar ha varit mångas höjdpunkt dessutom på hela kvällen.

Usch, blir arg när jag tänker på hur någon kan förstöra så mycket för så många! Nu bär det i alla fall av mot Belgien och Bryssel för bandet där de ska spela på fredag.

Ikväll under spelningen i Nottingham fick Win Butler en sko eller en flaska kastad rakt i ansiktet av någon idiot. Det gjorde av allt att dömma riktigt ont och Win blev skitlack och kastade gitarren i golvet och sedan kommer det lite motstridiga uppgifter om vad som hände efter det.

Hoppas nu bara att Win är okej och att den person som kastade föremålet blir identifierad. Återkommer med mer om detta imorgon när jag förhoppningsvis vet exakt vad som hänt.